Jag är en sådan person som gör allt för mina nära och kära. Jag är alltid med och hälsar på dom äldre i min familj, för när dagen kommer då dom inte finns med, så kan jag känna att jag gjort vad jag kunnat. Jag har hälsat på, kramat om dom och funnits där och visar min uppskattning och att jag älskar dom mer än något annat.

Exakt samma gör jag för min familj, jag har världens finaste familj och det finns inte någon person i världen som skulle lyckas ta dom ifrån mig. Jag har mina älskade föräldrar och syskon som jag älskar mer än livet. Jag önskar så att mina syskon kände samma sak som jag, men så är inte fallet. Den dagen då mamma och pappa inte finns här, hur gör man då? Hur kan man orka stå på egna ben utan sina syskon i en sådan situation ? Hur kan man välja bort sitt egna kött och blod? Familjen som är så otroligt viktig.

För mig finns inte det, aldrig någonsin. Min familj är det viktigaste jag har, bara tanken på att dom inte kommer finnas för evigt gör mig så himla ledsen. Jag hoppas verkligen att det ändras och att vi blir en hel familj igen, med glädje och kärlek som vi alltid haft. Hoppet är väl det sista som sviker.

Ni är det bästa jag har, glöm aldrig det!

Jag älskar er alla till månen och tillbaka